Högsta förvaltningsdomstolen fastställer: Värdeförändringar på derivatinstrument vid ränteavdragsbegränsning ska beskattas löpande

Bakgrund

Den centrala frågeställningen gällde hur värdeförändringar på derivatinstrument ska behandlas i förhållande till reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton. Reglerna i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen (IL) begränsar avdragsrätten för negativa räntenetton och i 24 kap. 4 § andra stycket IL finns en bestämmelse om att vissa värdeförändringar på derivatinstrument ska anses utgöra ränteutgifter eller ränteinkomster. Frågan som Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) behövde ta ställning till var om en sådan värdeförändring på ett derivatinstrument som enligt 24 kap. 4 § andra stycket IL ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst ska tas upp till beskattning löpande eller först när derivatinstrumentet avyttras. 

Högsta förvaltningsdomstolens dom

HFD fastställer att ett företag som omfattas av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen ska räkna en sådan värdeförändring på ett derivatinstrument som enligt 4 § andra stycket i samma kapitel ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst till det skattemässiga resultatet det beskattningsår som den uppkommer.

Högsta förvaltningsdomstolens resonemang

HFD konstaterar att det med hänsyn till hur bestämmelserna har utformats är klart att lagstiftarens syfte har varit att företag som ska tillämpa de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna ska beskattas löpande för värdeförändringar på derivatinstrument som är kapitaltillgångar och som säkrar fordringar eller skulder i utländsk valuta. HFD behövde därmed ta ställning till huruvida denna tolkning ryms inom ordalydelsen av 24 kap. 4 § IL.

HFD konstaterar inledningsvis att bestämmelsernas ordalydelse inte utesluter att periodiseringsregeln i 4 § andra stycket även kan vara tillämplig vid beräkning av det skattemässiga resultatet. Tvärtom talar bestämmelsernas utformning i 24 kap. IL starkt emot en tolkning där 4 § andra stycket enbart skulle gälla vid beräkningen av räntenettot, eftersom hänvisningen till 14 kap. 8 § vid en sådan tolkning skulle förlora sin praktiska betydelse.

Mot bakgrund av bestämmelsernas systematik anser domstolen att det vore orimligt om de värdeförändringar som avses i 4 § andra stycket inte skulle beskattas löpande. Bestämmelsen kan i sitt sammanhang inte förstås på annat sätt än att en värdeförändring som klassificeras som ränteutgift eller ränteinkomst också ska räknas till det skattemässiga resultatet det beskattningsår då den uppkommer. Domstolen understryker dock att detta endast gäller för företag som omfattas av de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna. För övriga, som inte träffas av dessa regler, gäller alltjämt att värdeförändringar på sådana derivatinstrument beskattas först vid avyttring.

Deloittes kommentar

HFD gör ett tydligt ställningstagande om att värdeförändringar på derivatinstrument ska beskattas löpande för företag som omfattas av de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna. Domen framstår som välgrundad, logisk och i linje med legalitetsprincipen. 

En central fråga som domen besvarar är vid vilken tidpunkt värdeförändringar på derivatinstrument som klassificeras som ränta ska beaktas. HFD:s svar är tydligt och klargör att värdeförändringarna ska tas med i det skattemässiga resultatet det år de uppkommer.

Domen innebär att företag som använder derivatinstrument för att säkra valutarisker på långfristiga fordringar och skulder måste räkna med löpande beskattning av värdeförändringar av derivatinstrumentet, oavsett om värdeförändringarna är realiserade eller inte. Det är dock viktigt att notera att denna regel endast gäller för företag som träffas av de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna. För andra företag gäller fortfarande huvudregeln för kapitaltillgångar, dvs. att värdeförändringar på derivatinstrument beskattas först vid avyttring. 

Vad innebär detta för er?

HFD:s dom understryker behovet av noggrann hantering av derivatinstrument i företagets skattemässiga redovisning. Nedan följer några konkreta åtgärder att överväga:

• Säkerställ att värdeförändringar på derivatinstrument som klassificeras som ränta enligt 24 kap. 4 § andra stycket IL tas med i beräkningen av räntenettot för det aktuella beskattningsåret.
• Säkerställ att de värdeförändringar som hanteras som ränta också inkluderas i det skattemässiga resultatet oavsett om de är realiserade eller orealiserade. 
• Vid behov, kontrollera om tidigare deklarationer behöver korrigeras inom omprövningsperioden.

Vi rekommenderar att ni ser över era interna rutiner för att säkerställa en korrekt hantering av derivatinstrument i förhållande till ränteavdragsbegränsningsreglerna. Tveka inte att kontakta oss om ni vill diskutera hur domen kan påverka just er situation eller om ni behöver stöd i att anpassa era processer.

Skribent: Louise Olsson