Ett snedsteg i rättssäkerheten?

Beskattning av carried interest har under lång tid utgjort en riktad måltavla för Skatteverkets intresse. Den granskning som påbörjades under 2000-talet har utvecklats till något av en intensiv jakt - en jakt som ibland närmast verkar handla om skattekronor. Rättsutvecklingen har resulterat i en mängd beslut från Skatteverket med varierande utfall, följt av omfattande processer i domstol där svaret på frågan ”hur ska carried interest beskattas?” blivit lite av en rättslig härdsmälta. Processen har nu pågått i ca 20 år. Från att föregångaren till internet skickade det första meddelandet 1969 till att World Wide Webb blev tillgängligt för allmänheten 1993 tog det 24 år. På ungefär samma tid som carried interest processen pågått hann mänskligheten alltså uppfinna en teknologi som förändrade världen…  Vi hoppas nu att den utredning som förväntas presenteras i slutet av januari i vart fall kan förändra den svenska skattevärlden som snurrar kring carried interest. 

Rättsfrågan om hur beskattning av carried interest faktiskt ska ske har blivit såväl oförutsägbar som godtycklig. Centralt för rättsutvecklingen är att den granskning, och processföring som pågått, i allt större utsträckning tappat koppling till legaliteten. Skatteverket utgår istället från tesen ”carried interest utgör tjänsteinkomst” för att i nästa steg finna argument för sådan beskattning. Argumentationen har i många fall saknat lagstöd. Det hela har lett till ett snedvridet system där myndighetsutövning genom beslutsfattande i enskilda beskattningsärenden styrs av att nå ett visst önskat skatteresultat, snarare än genom en riktig tillämpning av grundläggande rättsliga principer och lagstiftning. Resultatet? En bristande rättssäkerhet som riskerar att utmärgla Sveriges konkurrenskraft om Private Equity branschen tvingas välja svensk skatteexil. 

I media har tongången däremot varit en helt annan och en bild av att det knappast är synd om Private Equity branschen har ofta målats upp. Den bilden är inte bara orättvis, den är rent felaktig. För många verksamma inom Private Equity branschen handlar frågan inte om procentsatsen som ska betalas i skatt. Det handlar om den omöjlighet som i dagsläget råder vad gäller förutsebarheten i beskattningen. Diskussionen om vem som är ”ond” respektive ”god” i den långa historien om beskattning av carried interest i Sverige bör skifta fokus. Det är den rättsosäkerhet som uppstått som är den verkliga skurken i denna saga. För att förstå den negativa påverkan av denna rättsosäkerhet bör följande frågor ställas. Hur ska svenskt näringsliv och riskkapitalbranschen ha möjlighet att planera sin verksamhet när denna rättsosäkerhet råder? Vad innebär oförutsägbara beskattningsregler för svenskt näringslivs konkurrenskraft på den internationella marknaden? Vad uppgår samhällskostnaden till, bortsett från Skatteverket och domstolarnas resurser, när företagares fokus och tid flyttas från den faktiska affärsverksamheten till processer med Skatteverket? Rättssäkerhet inom det svenska skattesystemet bör eftersträvas i alla sammanhang, allt annat skapar rättsvidriga systemfel som i slutändan kan ifrågasättas ur ett demokratiskt perspektiv. 

Under åren 2012 – 2024 har carried interest varit föremål för prövning i domstol i över 570 rättsfallsavgöranden. Utgången i de olika fallen har varierat och det är nästintill en omöjlighet att dra några konklusioner av vad som faktiskt gäller. Genom det numera kända EQT avgörandet från 2018¹ skapades viss klarhet i hur reglerna kan tolkas och beskattning ske – detta var i vart fall branschens förhoppning. Det har därefter blivit alltmer tydligt att det tyvärr fortfarande finns luckor i tolkningen. Den brist på juridisk logik i bedömningen kan exempelvis åskådliggöras av Skatteverkets syn på fåmansföretagsbeskattningen (s.k. 3:12-reglerna) påverkan på klassificering av carried interest. Det har på senare tid blivit klarlagt att en beskattning enligt 3:12-reglerna är en förutsättning för att carried interest ska erkännas som kapitalinkomst. Om 3:12-reglerna inte skulle vara tillämpliga har carried interest istället ansetts utgöra privat tjänsteinkomst. Allt annat lika. 

Den lagstridiga och oklara beskattningen av carried interest kan exemplifieras av rättsfall från de senaste åren. I en förvaltningsrättsdom från 2020²  har carried interest som tillkommit ett fåmansföretag med kvalificerade andelar ansetts utgöra bolagsinkomst under perioden fram till 2017. Utdelning från fåmansföretaget har under denna period beskattats enligt 3:12 reglerna. Från 2017 anses ägarens andelar i företaget inte längre kvalificerade. I normalfallet innebär det att utdelning beskattas med 25 procent. Enligt Skatteverkets resonemang, vilket domstolen vidhåller, innebär det faktum att andelarna inte är kvalificerade istället att den carried interest som i alla år erkänts som bolagsinkomst helt plötsligt ska anses utgöra privat tjänsteinkomst hos ägaren personligen. Vilket lagstöd Skatteverket och domstolen tillämpar för att omvandla inkomstslag samt ändra skattesubjekt, när den enda förändringen som skett är att andelarna går från att vara kvalificerade till okvalificerade enligt 3:12-reglerna, är minst sagt förbryllande. För att underkänna inkomst som bolagets inkomst, när bolaget helt tydligt utgör den verkliga ägaren till underliggande tillgångar som genererat avkastningen, måste påvisas att den verkliga innebörden av transaktionen är något annat. Något sådant resonemang har däremot inte framförts. 

I en annan förvaltningsrättsdom från 2024³  har Skatteverket däremot inte nått framgång med att omvandla bolagsinkomst till privat tjänsteinkomst. I detta fall var andelarna i fåmansföretaget kvalificerade men till skillnad från ovan nämnda process från 2020 ansåg Skatteverket att bolagsinkomsten ändå skulle beskattas som privat tjänsteinkomst. Skatteverket argumentation bygger på en uppfattning om att andelarna ska vara kvalificerade ner i fondstrukturens ”utbetalningsben” och att 3:12-reglerna är tillämpliga på denna grund. Det räcker alltså inte med att en 3:12 beskattning sker, den måste också ske på ”rätt grund”. Domstolen ansåg däremot att detta resonemang saknade betydelse för huruvida utdelning till holdingbolaget skulle behandlas som privat tjänsteinkomst istället. Domstolen konstaterar även att endast i undantagsfall kan utdelning på aktier ses som ersättning för arbetsprestation. Efter den uppmärksammade vändning som Skatteverket tog i argumentationen kring 3:12 bedömningen kopplat till carried interest runt årsskiftet 2023 är det helt klart lugnande att domstolen (i vart fall i detta mål) återgår till en renodlad juridisk prövning av rättsfrågan.

Vid en internationell utblick är det inte främmande att carried interest beskattas som tjänsteinkomst, vilket är fallet i flertalet jurisdiktioner. Skillnaden är att sådan beskattning grundar sig på lagstiftning som tydligt reglerar beskattning av carried interest. Att vid avsaknad av sådan lagstiftning i Sverige kritisera stora upptaxeringar, skattetillägg samt tillkommande sociala avgifter som uppgår till miljonbelopp som inte kan förutses kan inte vara kontroversiellt. Likaså kan det inte vara kontroversiellt att ifrågasätta att fysisk person beskattas för en inkomst som inte kommit denne till del. Frustrationen bland skattejurister och svenskt näringsliv föranleds av denna oförutsägbarhet och avsaknad av legalitetsprincipen vid rättstillämpningen. 

Efter mer än 20 år börjar tålamodet tryta. Enligt hörsägen scrollar en genomsnittlig tonåring Tik Tok i sju sekunder innan de tappar tålamodet. Det skulle alltså innebära att vi nu förlorat tre generationer av tålamod i frågan om carried interest. Den utdragna process som varit och osäkerhet som skapats riskerar att avskräcka investerare från att engagera sig i Sverige, vilket får negativa effekter på både kapitaltillförsel och ekonomisk tillväxt. För att upprätthålla rättssäkerhet och förtroendet för skattesystemet behövs en tydlig och klar lagstiftning som säkerställer förutsägbarhet och transparens. Vi hoppas på att utredningen som förväntas publiceras nästa vecka bidrar till att säkerställa detta. 

¹HFD 2018 ref 31 
²Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 19 maj 2020 i mål nr 26387-19. 
³Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 20 november 2024 i mål nr 6324-24. 

Kontakta oss

Lina Thörn
Partner | Business Tax
lithorn@deloitte.se
+46 70 080 33 49

Ana Jagunic
Assistant Manager | Business Tax
ajagunic@deloitte.se
+46 70 080 29 08