Enligt svensk skattelagstiftning måste svenska företag kunna visa att de transaktioner som görs med utländska koncernbolag är prissatta på ett sätt som är förenligt med den så kallade ”armlängdsprincipen”. Det innebär att priset i den koncerninterna transaktionen ska vara jämförbart med det pris som skulle ha tagits ut om transaktionen gjorts med en oberoende part, under liknande förhållanden.
Armlängdsprincipen är ofta svår att tillämpa. Att jämföra verkliga transaktioner med fiktiva transaktioner ställer höga krav på den skattskyldige. Skattemyndigheter över hela världen angriper företags transfer pricing med en ökad intensitet i syfte att bevaka den lokala skattebasen. Konsekvenserna av en felprissättning kan bli allvarliga i form av dubbelbeskattning, sanktioner och inte minst kostnaden för att försvara skattebetalarens position.