Deloitte vann mot Skatteverket i Högsta förvaltningsdomstolen: värdering av bostadsförmån vid inkomsttaxeringen |
Den 5 oktober 2012 beslutade högsta förvaltningsdomstolen att gå på Deloittes linje och bestämma bostadsförmånsvärdet i enlighet med inlämnad deklaration. Skatteverket har inte gjort sannolikt att arbetsgivaren kostnad motsvarar marknadsvärdet av bostadsförmån.
Värdering av bostadsförmån
Skatteverket utfärdar varje år schabloner för värdering av bostadsförmån som ska användas vid bestämmande av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och vid upprättande av kontrolluppgift. Schablonerna baseras på vilken ort bostaden är belägen samt bostadens kvadratmeter. Vid inkomsttaxeringen ska den anställde dock värdera bostadsförmånen till marknadsvärdet i enlighet med reglerna i inkomstskattelagen. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige normalt skulle ha fått betala för förmånen.
Sverige har en reglerad hyresmarknad och hyressättning för bostadslägenheter styrs av bruksvärdesystemet. I förarbetena till inkomstskattelagen uttalas att bostadsförmånsvärdet ska spegla bruksvärdet, det vill säga hyresnivån på orten i fråga och vad det normalt hade kostat den skattskyldige att själv hyra bostaden utan arbetsgivarens medverkan.
Den problematik som uppstår i samband med värdering av bostadsförmån vid inkomsttaxeringen, och som nu har varit föremål för högsta förvaltningsdomstolens behandling, är vad som utgör marknadsvärdet. Skatteverket har under de senaste åren gjort gällande att arbetsgivarens kostnad ska utgöra marknadsvärdet. Arbetsgivaren hyr oftast bostäder via bostadsförmedlingsföretag och till medarbetare från andra länder som arbetar tillfälligt i Sverige. I en reglerad hyresmarknad med stor bostadsbrist, framförallt i storstäderna, har arbetsgivarens kostnad inte alltid varit rättvisande för vad den anställde själv hade fått betala, då arbetsgivaren ofta är villig att be tala en högre hyra än vad som följer av hyreslagstiftningen för att garantera att de anställda får tillgång till en bostad
Bakgrund i målet
AA erhöll en bostadsförmån i form av en lägenhet i centrala Göteborg, och som enligt Skatteverkets schablon värderades till cirka 10 000 kr per månad. Arbetsgivarens kostnad för lägenheten uppgick till 17 500 kr per månad. AA har i inkomstdeklarationen yrkat att schablonvärdet för bostadsförmånen också motsvarar bruksvärdet av lägenheten, det vill säga marknadsvärdet. Skatteverket ansåg att marknadsvärdet för bostad vid inkomsttaxeringen var vad arbetsgivaren hade betalat, det vill säga 17 500 kr, och höjde AAs inkomst av tjänst med motsvarande belopp.
AA överklagade beslutet till förvaltningsrätten och kammarrätten som båda gick på Skatteverkets linje. AA överklagade till högsta förvaltningsdomstolen som meddelade prövningstillstånd den 11 oktober 2011.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen skriver i domskälen att för bostadslägenheter där hyressättningen är reglerad får med marknadsvärde förstås bruksvärdet och av praktiska skäl kan en utgångspunkt för värderingen vara de schabloner som tillämpas i det preliminära stadiet. En annan utgångspunkt kan vara arbetsgivarens kostnad.
En central fråga i målet har varit den bevisning som presenterats. Högsta förvaltningsdomstolen skriver att då det rör sig om en intäktspost i deklarationen är en förutsättning för att frångå den värdering som den skattskyldige gjort, att Skatteverket gör sannolikt att bruksvärdet är högre än det i deklarationen upptagna värdet.
Den skattskyldige har tagit fram omfattande bevisning till stöd för sin värdering som till stor del överensstämmer med schablonvärdet. Skatteverket har för sin värdering utgått från den hyra som arbetsgivaren betalat för lägenheten. Skatteverket har vidare invänt att hyresstatistik avseende lägenheter hos allmännyttiga bostadsföretag inte ger en riktig bild av hyresnivån i privatägda fastigheter. Skatteverket har vidare gjort gällande att lägenheten torde vara en nybyggd vindslägenhet som kan jämställas med en nyproducerad lägenhet och att den hyra som arbetsgivaren betalat kan vara rimlig ur värderingssynpunkt.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver att som den skattskyldige framfört och som skrivs i propositionen kan företag vara beredda att betala mer i hyra än vad som motsvarar bruksvärdet. Den invändning som Skatteverket gjort gällande avseende hyresnivåer i privatägda fastigheter är av mindre relevans då reglerna om bruksvärdet varit gällande lagstiftning under de aktuella åren.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver i domen att Skatteverket inte har gjort sannolikt att arbetsgivarens kostnad motsvarar lägenhetens bruksvärde, det vill säga vad det hade kostat den anställde själv att skaffa sig motsvarande förmån. Skatteverket har inte heller, genom att hänvisa till hyresnivåer i de ställningstagande som Skatteverket gett ut eller till annan utredning, presenterat något underlag som kan användas för att beräkna bruksvärdet på annat sätt. Skatteverket har inte heller presenterat någon utredning att lägenheten har en särskilt påkostad och exklusiv standard som motiverar en så markant avvikelse från den allmänna hyresnivån på orten. Således saknas det anledning av frångå den värdering som den skattskyldige har gjort i deklarationen.
Analys
Som nämnts ovan är fråga om värdering av bostadsförmån vid inkomsttaxeringen inte enkel. Skatteverkets schabloner både vid det preliminära stadiet och vid inkomsttaxeringen kan tjäna som utgångspunkt vid värdering av bostadsförmånen. Arbetsgivarens kostnad kan också vara en utgångspunkt.
Vad som framkommer av domen är dock att det ankommer på Skatteverket att göra sannolikt att deras värdering motsvarar bruksvärdet och att en försiktighet ska tillämpas vad gäller arbetsgivarens kostnad då det finns en reglerad hyresmarknad och att företag kan vara beredda att betala en högre hyra än bruksvärdet.
Till stor del handlar värdering av bostadsförmån om bevisning, där det bostadsförmånsvärde som deklareras i inkomstdeklarationen, må vara enligt schablon eller annat beräkningssätt, ska ge en rättvisande bild över vad den anställde skulle ha fått betala för motsvarande förmån. Schablonvärderna torde i de flesta fall överenskomma väl med de verkliga hyresnivåerna, men avsteg från detta får göras när det är fråga om mer påkostade boenden eller exklusiv standard.
Skatteverket lär med anledning av domen komma ut med någon form av ställningstagande/uttalande avseende deras tolkning av domen och värdering av bostadsförmån, och det ska bli intressant och se hur Skatteverket tolkat domen.
Kontakt
Vid frågor kontakta någon av följande:
Frida Haglund
+46 75 246 32 09
fhaglund@deloitte.se
Andreas Bråthe
+46 75 246 24 33
abrathe@deloitte.se
Sara Nerman
+46 75 246 31 03
snerman@deloitte.se
