EG-domstolen har nyligen bekräftat att en säljare som fakturerat utan moms med anledning av att den sålda varan skulle transporteras ut ur landet, inte ska behöva betala moms för det fall en kund agerar bedrägligt. En förutsättning är att säljaren gjort allt som rimligen kan krävas för att försäkra sig om att förutsättningarna för att fakturera utan moms varit uppfyllda.

Domen är från 21 februari 2008 och har mål nummer C-271/06.

Bakgrund
Om en vara transporteras ut ur EG ska ingen moms tas ut vid försäljningen. Om en vara säljs till en privatperson och ingen transport sker ut ur EG ska säljaren dock ta ut och redovisa moms.

Tyska Netto hade återbetalat moms till kunder som visat att inköpta varor tagits med ut ur EG. Netto hade följaktligen inte heller redovisat någon moms till staten för dessa försäljningar. För att bekräfta att varorna tagits ut ur EG visade kunderna bland annat upp stämplade tullblanketter. Efter att Netto fattat misstankar visade det visade sig dock att ett stort antal av de mottagna stämplade tullblanketterna var falska.

Domen
EG-domstolen har i tidigare i den så kallade Teleosdomen (C-409/04) funnit att en säljare som vidtar alla åtgärder som rimligen kan krävas för att försäkra sig om att varan ska lämna landet inte ska behöva betala moms när det senare visar sig att så aldrig skett. Denna dom rörde dock försäljning till andra EG-länder. Domstolen hänvisar i Nettodomen till Teleosdomen. Då även Netto anses ha gjort allt som kunnat krävas för att försäkra sig om att deras varor lämnat EG anses deras försäljning vara undantagen från moms trots att förutsättningarna för detta egentligen inte är uppfyllda. 

Kommentar
Domen bekräftar vad EG-domstolen kom fram till i Teleosdomen och fastställer att samma resonemang kan tillämpas vid samtliga gränsöverskridande transaktioner avseende varor. En säljare som vidtagit alla åtgärder som rimligen kan krävas ska inte drabbas av negativa momskonsekvenser till följd av köparens agerande. Det bör dock påpekas att Netto hade tillgång till stämplade tulldokument och att inte ens Tullen vid en första granskning uppmärksammade att de var förfalskade. De fall där EG-domstolen accepterat god tro har rört avancerade bedrägerier från köparna och det har varit mycket svårt för säljaren att upptäcka detta. Domarna bör därför inte tas som stöd för att det räcker för säljaren att han inte misstänkt att något varit fel. Säljaren behöver sannolikt ha tillgång till omfattande bevisning.   

Praktisk ledning beträffande vad som krävs av säljaren kan sökas i Skatteverkets ställningstagande från den 5 december 2007. Skatteverket har där bland annat uttalat att en säljare inte ska ha känt till eller haft anledning att misstänka att varorna inte lämnat landet om denne ska anses vara i god tro. Vidare ska säljaren ha gjort vad som rimligen kan krävas utifrån normala affärsförhållanden för att försäkra sig om att varorna faktiskt har transporterats till det andra landet. En säljare kan aldrig anses vara i god tro i fråga om omständigheter som denne själv har kunnat påverka. En bedömning ska ske i varje enskilt fall. Uppgifter som tillsammans med fakturan kan vara av vikt vid bedömningen är exempelvis detaljerade uppgifter om vilka varor som avses, värdet på varorna som transporterats, leveransadress, uppgifter om transportsätt (när, var och hur) samt färdväg.